SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Fristad GoIF
Innebandy
Innebandy Sen. Herr

Seriesäsongssummering 2021-2022
2022-04-12 13:21

Nu har det gått ett litet tag sedan seriesäsongen stängde sina dörrar, ja egentligen hela säsong 2021-2022 för Fristad GoIFs herrseniorer division 1.
Som huvudansvarig tränare tänkte jag försöka mig på att summera det som hänt och som har passerat.

För det första fick jag anta denna huvudansvarig roll en bit in på säsongen, detta då serien tyvärr startat sämre än vad man hade önskat sig och de grönklädda killarna stod efter några omgångar på 0 inspelade poäng.
Något som föreningen så klart inte hade som målsättning i det skedet.

 

Efter lite funderingar, samtal med familjen, planering av uppläggen jag hade med lite andra projekt samt goda samtal med Tobbe och Fredrik från befintlig ledarstab så beslöt jag mig för att tacka ja till att stötta upp Fristad GoIFs herrlag, detta via en huvudtränarroll.


Vid min sida trädde också kloka Mattias Andersson in, en kille med fina innebandymeriter på hög nivå detta med bland annat spel i Höllviken i SSL och Allsvenskan.
Att föreningen även behöll Tobias Ragnarsson och Fredrik Gustavsson i ledarstaben gjorde att vi blev en stor men bra ledarstab som tillsammans skulle få ordning på det igen.
Detta med understöd av skadeansvarige ledaren Lena Gustavsson, som på ett eller annat sätt vart ovärderlig med det hon gjort för laget.

Första mission för oss i den nykomponerade staben, med olika rollfördelningar, skulle komma att bli (efter några träningar) hemmamatchen mot IBK Lidköping.
En match som skulle komma att bli aningen konstig.
Mycket mål, hela 16 stycken faktiskt, fördelat på 8 stycken vardera.
Men där vi i hemmalaget nog hade velat att det skulle stanna på slutsiffrorna 8-7 till vår fördel.  Men tyvärr fick vi släppa ett boxplaymål i slutet då vi fick en märklig utvisning mot oss.
Själv skrev jag in mig i matchprotokollet också via den utvisningen, detta då det var jag som drog på mig utvisningen, eller kanske tilldelades den skall sägas.

Under hela matchen så har det nämligen varit okej att förflytta sig , vid mål, ner på bänken, via att man tar något steg ut på planen. 

Ni som varit i Fristadhallen fattar vad jag menar när jag säger att ytorna kring avbytarbåsen är trånga.
Innan matchen så har vi också , som alltid, grundlagt med domarparet att vid mål kommer vi att gå ner på detta sätt, och domarna är kloka nog att förstå att det är ok och godkänner detta för båda lagen.
Så båda lagen gör så , ända från första målet slås in till det näst sista.

 

För det är när vi faktiskt tar ledningen med 8-7 i 16:e spelminuten som regeln helt plötsligt förändras. Då när vi sätter ledningsmålet gör vi precis som det gjorts hela matchen, man kliver ut på planen och går ner tills ina kollegor längre ner på bänken. Detta för high-five och lite snack. 
IBK Lidköping gör samma sak i detta skede skall tilläggas (utan high-fiven så klart).

Då höjer den ena domaren handen och tar utvisning på mig för så kallat ”felaktigt beträdande av spelplanen”, men IBK Lidköpings ledare slipper sin utvisning.
Detta med motiveringen ”det var ni som jublade”.
Hmmmmm aningen strange var det men får se det som att jag själv hamnade i protokollet denna säsong, inte alla ledare som får gör det.

Nämnas från matchen skall att bortalagets Andreas Granberg var helt otroligt ”omänskligt” bra för sitt IBK Lidköping. Gjorde verkligen mål på allt.
Kändes som vi hade koll på denna spelare, vi stängde ytor, han skapade nya och nätade, vi punktmarkerade han, han slet sig loss och nätade, ja vi gjorde verkligen vad vi kunde men herr Granberg gick inte stoppa denna match. 5 mål och 2 assist från dennes spelares klubba, något som bara är och var att applådera.

 

Första poängen spelades in där och jakten på fler hade nu startat. 

 

Bortamatchen som sedan gällde var Skoghalls IBK, ett lag många med mig redan innan säsongen startade tippat som de som skulle komma att ta steget upp i Allsvenskan.

Och det gjorde dem ju också, detta via att slå Hagfors med 2-0 i matcher i det avgörande kvalet till Allsvenskan.

 

Vi gör en otroligt bra taktiskt genomförd match, faktiskt den helhetsmässiga bästa genomförda taktiska match under säsongen.

Visst ska vi räkna in Kungälv IBK hemma också, där vi vinner med 7-1 och faktiskt stänger ner de ytor som dem ville använda totalt, men Skoghalls var verkligen en taktiskt laginsats till maxat 100.

Och hela matchen föll verkligen vår taktik och gameplan otroligt väl ut.

 

Och även om vi bara gör 3 mål framåt mot starka Skoghalls IBK så släpper vi inte mer än 2 bakåt och vinner uppe i Hammarö Arena.
Det är en stor styrka faktiskt som vi visade upp där.

 

Idag kan vi ju också säga grattis Skoghalls till spel i Allsvenskan 2022-2023.

 
I Skoghallsmatchen så hyllar vi gärna alla spelare men Axel Malmgren som vi valde att flytta ner som högerback och målvakten Albin Larsson är de som ändå skall ha störst plus för sitt sätt att spela och agera i denna kamp. Även Alexander McVey gör en insats som är berömmelsevärd som spelare.

 

Hösten rullade sedan på med vinster hemma mot Stenungsunds IBK (4-0) , vilka jag fortfarande tycker lite synd om att de inte tog en enda poäng i serien. Så dåliga var faktiskt inte laget, storvinst över Karlstad IBF Ungdom (12-3) där vi gör en jättefin match samt viktig vinst borta mot Floda IBK (12-8).

Sedan som vi nämnde ovan också den jättefina vinsten hemma över Kungälv IBK, detta med hela 7-1.

 

 

Märkligaste matcherna är nog IBK Alingsås borta (förlust 5-4) och IBK Lockerud hemma (förlust i SD 6-5), 2 matcher där det både spelmässigt och chansmässigt kändes som att vi borde vunnit båda.
Visst var Alingsås på sin hemmaplan det bättre laget i 15 minuters spel inledningsvis, men sedan var det ju egentligen bara ett enda lag på banan i den matchen. 

Men det är målen som räknas och där straffas vi av att vi inte är tillräckligt effektiva när väl målchanserna radades upp.
Alingsåsarna i sin tur är effektiva och det måste man hylla dem för, och de vänder spelet blixtsnabbt, vilket blivit deras signum.

 

Matchen hemma mot IBK Lockerud var också den en märklig tillställning där det var bra känsla rakt igenom hela matchen, och man kände verkligen att ”det blir en trea”.
Men där duon passningsskickliga Andreas Blomqvist och måltjuven Adam Åberg i Lockerud ville annat.
Tre mål av herr Åberg och 3 galanta assist från passningsguden Andreas Blomqvist till Åbergs mål. 

Jobbig förlust men vi fick bara bita ihop, gräva ner oss några dagar efter denna och jobba vidare.

Vill även från höstdelen faktiskt nämna en utav våra bästa perioder vi spelat under säsongen, den första perioden hemma mot seriesegrande Hagfors IBS.


Ledning med 3-0 efter spelade 20 minuter och inte på något sätt orättvist. 

Hade faktiskt kunnat vara något mål ytterligare.

Tyvärr fick vi inte möjlighet att ta med oss det fina spelet från första perioden in i andra, detta då den rycktes sönder av massa utvisningar, mot oss tyvärr.

Och Hagfors är otroligt starka i spel 5-4.
Så Hagfors jobbade sig ikapp, tack vare powerplaysituationerna, och till slut är det 3-4 på matchtavlan efter 40 minuter i stället. 

Och Hagfors segrar till slut med 6-4 i Fristadhallen.
Så även om vi gör en kanonmatch så kändes den matchen lite extra trist att förlora faktiskt.
Detta när vi ändå ”nosade på segern” i den matchen också.

 

Skönt ändå när man klev på uppdraget att målet var att ta poäng till laget och se till att man hängde med i serien när juluppehållet tog vid.
Och att man då under de matcher man fick under hösten spelar in totalt 17 poäng med laget var riktigt skönt. Även om känslan var att det borde varit några poäng till.

 

Tyvärr landade sedan vårdelen på endast 10 inspelade poäng, något av en besvikelse faktiskt om vi ska vara ärliga så här i efterhand.
Vinsterna över Floda IBK hemma, 10-6 , och IBK Alingsås hemma, 7-6, är så klart de man har mest skön känsla ifrån men det finns också stora bottennapp anser jag, och laget med mig.


Nilsby borta, förlust med 5-1, är en riktig dålig match rakt igenom där framförallt vårt offensiva spel inte alls sitter där det skall. 
Egentligen inget som var riktigt bra den matchen faktiskt, och det var en konstig känsla där vi bara inte kunde växla upp kändes det som.

 

Likaså är det en besvikelse att vi inte kan vinna över IBK Lidköping på bortaplanen, förlust med 6-5. 

Och ännu mer frustrerande var det för en själv som huvudtränare då man var sjuk den matchen och fick följa den via streaming hemma i soffan, både våndandes och gapades.

Hagfors gör vi sedan åter en bra match mot, denna gång i deras hemmaborg i Hagfors, men förlorar till slut med 5-3.
Visst finns det missnöje även i den förlusten men i efterhand kan man nog se tillbaka på att det faktiskt var ett starkt och bra resultat.

Återigen vinner vi matchen i matchen mot Hagfors i det uppställda spelet 5 mot 5 och men tappar tyvärr hela 4 mål då vi hamnar på utvisningsbänken och de får spela powerplay.
Lite samma bild som i hemmamatchen i Fristadhallen under hösten tyvärr.



Upphämtningen i sista matchen borta mot Kungälv IBK måste vi väl också nämna här i texten, och likaså upphämtningen mot Stenungsunds IBK på bortaplanen.
Här visar vi att vi som lag inte faller ihop och tappar fokus utan faktiskt tror på att vi kan förändra matchbilder och vända underlägen.


Stenungsundsmatchen som var en jobbig match då hemmalaget faktiskt var enormt effektiva denna dag.

Vi var i underläge 1-0 efter första perioden, vi var i underläge 2-1 efter andra perioden och vi var faktiskt i underläge 3-1 in i 3:e spelminuten av tredje perioden.


Då var det en TO (Time Out) som gällde, och förändringen där efter gav verkligen effekt.
Vi åt oss in i matchen igen, framförallt via magiskt spel och bollvinster av Alexander McVey, men också ett helt lag som fortsatte att tro på vinst.
Helt plötsligt var det ledning 4-3 till oss på matchtavlan, detta till otrolig glädje både för oss och de medresta grönklädda The Green Wallkillarna, vilka verkligen hjälpte oss till seger i denna match via deras påhejande.

De sjöng och stöttade oss när det verkligen behövdes som mest.
När segermålet 5-3 sedan föll, efter ett ”shownummer” från Adam Sjölanders klubba visades upp så var det mer en utpustning och utandning man då också gjorde.

Upphämtningen i Kungälv är nog säkert den matchen som de flesta på läktarna , ja mer eller mindre alla tror jag, faktiskt inte alls trodde vi skulle kunna jobba oss tillbaka i.
4-0 i underläge efter period 1, och en bedrövlig första tjuga.

Men även 5-2 underläge efter 2 perioder.


I andra periodens slut kände vi dock att vi började sätta lite mer av vårt spel och framförallt låsa ihop det bättre defensivt, något vi tog med oss in i tredje perioden.
Här satte vi både 5-3 och 5-4 reduceringen, detta innan hemmalaget tyvärr gjorde 6-4 på ett misstag från vår sida.

Men i 15:e spelminuten tryckte unga Rasmus Larsson, tyvärr mycket skadedrabbad under säsongen,  in reduceringen 6-5, fint framspelad av jämngamla Albin Grönlund.

 

I 18:e spelminuten och efter en TO (Time Out) så var det sedan i slutfasen dags att spela 6-5 , med målvakten uttagen.
Med 1 minut kvar så sätter Axel Malmgren kvitteringen, framspelad av Alexander McVey, och känslan då var euforisk. 

Fantastisk upphämtning och ett bevis ytterligare på att den tro som grabbarna har och den vilja i att inte vika ner sig ger resultat.
Förlusten i SD tar vi sedan bara och ”stoppar i fickan” och sedan ”rakt ner i soptunnan”, detta samtidigt som vi gratulerade Kungälv IBK till sin kvalplats till Allsvenskan.
Något Kungälv IBK verkligen förtjänade denna säsong.


Under säsongen, som var en konstig sådan (igen) , med en del ”coronaavbrott” och flyttande av matcher, så tappade vi också spelare pga skador, lagkaptenen Jesper Larsson plockades över till Warberg IC, men vi fick också äran att få med Johan ”Dala” Dahlqvist i vår trupp. 
Dala som med sin klokhet och spelskicklighet faktiskt tog ett stort spelansvar under vårdelen och det var och är en spelare som kan lyfta ett helt lag med sitt sätt att vara, sitt spel och sin kunskap. Han betydde så klart mycket när han kom in under vårdelen.


Att även Victor Back, allas våran ”Lenny” också orkade fortsätta en säsong till och hade spelsuget kvar, var utvecklande för alla i vår förening.
Han har betytt otroligt mycket för Fristad GoIF innebandy och föreningen har mycket att tacka Victor Lennartsson, nu mera Back, för.

När jag klev på detta uppdraget så var det ju även en viktig punkt att få med någon mer att bolla idéer och tankar med, och någon som vi kunde hitta olika roller med, som vi kunde dra nytta utav. 
Att Mattias ”Höllviken” Andersson tackade ja till att följa med på lagets resa denna säsong,  och stötta Fristad GoIF, i en roll som handlade mycket om individuell feedback i formationerna och taktiska detaljer i mindre grupper gav verkligen den utdelning och effekt vi ville, och han har gjort enorm nytta.

Det har varit många härliga samtal under säsongen, detaljerande taktiska diskussioner, tankar om olika träningsupplägg med mera, med mera.
Mattias kommer att vara saknad kommande säsong men vi önskar verkligen han allt gott där nere i södra Sverige.

Vill som avslutning tacka spelarna för sitt slit, sitt tränande och sitt sätt att faktiskt ha med sig energin, viljan och inställningen som jag tycker varit vägvinnande koncept i mångt och mycket, både till matcher och träningar.
Målmedvetenheten har också vart en punkt som bara ökat mer och mer , hos fler och fler, under säsongens gång och den hoppas jag kommer vara vägvinnande när nya Fristadhallen står klar som hemmaarena kommande säsong och nya utmaningar väntar.

STORT tack även klacken ”The Green Wall”. 

Ni gav oss extra energi genom de matcher ni stått där i er hörna och sjungit, trummat, skrikit och viftat med flaggan samt klappat med klapporna.
Den extra energi som vi fått av er har lyft oss när det behövts som mest så även ni har varit en del av de poäng vi spelat in och att vi klarade oss och hängde kvar i division 1.
Vi hoppas att ni är med, ännu större, ännu starkare och ännu fler när vi säsong 2022-2023 med Fristad GoIF Herr kliver in i nya hallen , detta för att fortsätta vår utvecklingsresa på bästa sätt.

 

Tack alla sponsorer, föreningen och alla som stöttat herrseniorlaget under säsongen, många är ni som är ovärderliga och många är ni som följer oss.
Vi hoppas att ni fortsätter att stå på vår sida även säsong 2022-2023, detta då det åter blir spel i division 1.

 

/Coach M (Micael Svensson)
 Huvudansvarig tränare Herr 1
 Fristad GoIF Herrseniorverksamhet


Nyhetsarkiv
Status i pandemitider! 2020-11-27 15:31
Hemmapremiär!2020-10-03 12:17
Dags för seriepremiär!2020-09-25 15:17
Ledarstaben utökas!2020-09-01 13:41
Intervju 3 av 3: Alfons!2020-05-28 14:48
Intervju 2 av 3: Rasmus!2020-05-25 08:01
Intervju 1 av 3: Cevin!2020-05-23 10:30
Hampus kritar på!2020-04-28 07:50
Krafve kör på!2020-04-22 14:36
El Capitano förlänger!2020-04-19 16:35
Ändring i ledarstaben! 2020-04-17 13:20
"Jonken" signar nytt! 2020-04-06 16:16
Bengan é klar! 2020-04-03 11:07
Max kritar på! 2020-03-30 08:19
Lägeskoll med kaptenen!2020-03-11 15:20
1 Poäng mot Mölndal!2020-02-25 08:31
Hemmamatch igen!2020-02-20 11:42
Hemmamatch på Söndag!2020-02-07 10:12
Igång med match igen!2020-01-10 14:04
Bortafight mot Warberg!2019-12-06 12:53
Ny tränare klar!2019-11-23 16:43
Tack för allt Jocke!2019-11-20 13:25
Mattias kritar på! 2019-06-28 14:39
Alfons é klar! 2019-05-27 08:37
Victor förlänger!2019-04-19 09:26
Gabbe är klar!2018-08-22 18:24
Kapten tar timeout.2018-04-30 13:33
Lagbygget fortsätter!2018-04-29 18:15
Playoff final! 2018-03-22
Uppsnack med #442018-01-10 11:35
Träningsmatch!2017-12-25 17:44
Apel är Goifare!!2017-11-25 12:25
Inför snack med MC!2017-11-21 11:29
El capitano har ordet!2017-10-12 08:07
Dags för hemmapremiär!2017-09-27 08:31
Herrarna tar emot Pixbo2017-09-05 08:31
 
Huvudpartners
Guldpartners
Silverpartners
Bronspartners
https://www.instagram.com/fristadgoif_officiell/